I Grekland finns totalt 18 av UNESCO: s världsarvslistor. Vissa finns på det grekiska fastlandet medan andra finns på öarna och kan nås genom att boka färjebiljetter via Ferryscanner. Räkna hur många av nedanstående du har sett och besök resten under din nästa resa.
Akropolis i Aten och dess omgivande monument byggdes på 500-talet f.Kr. och är universella symboler för en gammal civilisation. De utgör det största arkitektoniska och konstnärliga komplex som den grekiska antiken har efterlämnat.
Staden Aigai var den första huvudstaden i kungariket Makedonien. Den upptäcktes på 1800-talet nära Vergina i norra Grekland. De viktigaste lämningarna är det monumentala palatset, som är fullt av mosaiker och målade stuckaturer. Det finns också en begravningsplats med mer än 300 tumuli, varav några dateras ända tillbaka till det 11:e århundradet f.Kr.
Delphi är den plats där Apollos orakel talade. På 600-talet f.Kr. var denna heliga plats faktiskt en symbol för enighet och det religiösa centrumet i den antika grekiska världen.
Mystras, “Moreas underverk”, byggdes som en amfiteater runt en fästning som uppfördes 1249. Staden återerövrades av bysantinerna, ockuperades sedan av turkarna och venetianarna och övergavs slutligen 1832. Nu finns det bara ett vackert landskap och hisnande medeltida ruiner.
På 10-talet f.Kr. blev Olympia ett centrum för dyrkan av Zeus. Förutom många tempel finns det rester av alla sportstrukturer som uppfördes för de olympiska spelen, som hölls i Olympia vart fjärde år med början 776 f.Kr.
De arkeologiska fyndplatserna Mykene och Tiryns är de imponerande ruinerna av de två största städerna i den mykenska civilisationen, som dominerade den östra Medelhavsvärlden från det 15:e till det 12:e århundradet före Kristus. De spelade en viktig roll i utvecklingen av den klassiska grekiska kulturen och är kopplade till de homeriska eposen Iliaden och Odysséen.
Resterna av denna muromgärdade stad ligger vid foten av en akropolis i nordöstra Grekland, på den gamla vägen som förbinder Europa och Asien. Staden grundades 356 f.Kr. av den makedonske kungen Filip II och utvecklades till ett “litet Rom” i samband med att romarriket etablerades under årtiondena efter slaget vid Philippi 42 f.Kr.
Senare blev staden ett centrum för den kristna tron efter ett besök av aposteln Paulus år 49-50 e.Kr. Resterna av basilikorna utgör ett enastående vittnesbörd om kristendomens tidiga etablering.
Enligt den grekiska mytologin föddes Apollon på denna lilla ö i ögruppen Kykladerna. Apollons helgedom lockade pilgrimer från hela Grekland och Delos var därför en välmående handelshamn. De arkeologiska fynden här på denna obebodda ö är exceptionellt omfattande och rika och förmedlar bilden av en stor kosmopolitisk Medelhavshamn.
Johanniterorden från Jerusalem ockuperade Rhodos från 1309 till 1523 och började omvandla staden till ett fäste. Därefter kom staden under turkiskt och italienskt styre. Med stormästarnas palats, det stora sjukhuset och riddarnas gata är Rhodos övre stad en av de vackraste stadsmiljöerna från den gotiska perioden.
I den nedre delen av staden samsas gotisk arkitektur med moskéer, offentliga bad och andra byggnader från den ottomanska perioden.
I en region med nästan oåtkomliga sandstenstoppar bosatte sig grekiska munkar på dessa “himlens pelare” från 1000-talet och framåt. Tjugofyra av dessa kloster byggdes trots otroliga svårigheter under 1400-talet. Freskerna från 1500-talet utgör ett viktigt steg i utvecklingen av det postbysantinska måleriet.
Dessa tre kloster (det första i Attika nära Aten, det andra i Phocida nära Delfi och det tredje på en ö i Egeiska havet nära Mindre Asien) tillhör samma typologiska serie och har samma estetiska egenskaper, även om de är geografiskt avlägsna från varandra.
Kyrkorna är byggda enligt en kors-i-kvadrat-plan med en stor kupol som bärs upp av squinches som definierar ett åttkantigt utrymme. Under 1000- och 1100-talen dekorerades de med fantastiska marmorarbeten och mosaiker med guldbakgrund.
Mount Athos har varit ett ortodoxt andligt centrum sedan 1054 och har varit självständigt sedan bysantinsk tid. Det “heliga berget”, som är förbjudet för kvinnor och barn, är också en erkänd konstnärlig plats. Klostrens utformning hade inflytande så långt bort som i Ryssland, och dess målarskola påverkade den ortodoxa konstens historia.
Gamla stan på ön Korfu ligger i ett strategiskt läge vid inloppet till Adriatiska havet och har sina rötter i 800-talet f.Kr. Stadens tre fort ritades av kända venetianska ingenjörer och användes under fyra århundraden för att försvara republiken Venedigs handelsintressen mot det osmanska riket. Så småningom reparerades forten och byggdes delvis upp igen flera gånger, senast under det brittiska styret på 1800-talet.
Thessaloniki grundades 315 f.Kr. och var en av de första baserna för spridningen av kristendomen. Bland monumenten finns fina kyrkor, vissa byggda enligt det grekiska korsets plan och andra enligt den treskeppiga basilikans plan.
De byggdes under en lång period, från 400-talet till 1400-talet, och hade ett betydande inflytande i den bysantinska världen. Mosaikerna i rotundan, Sankt Demetrius och Sankt David hör till de stora mästerverken inom tidig kristen konst.
Många civilisationer har bebott den lilla egeiska ön Samos nära Mindre Asien sedan det 3:e årtusendet före Kristus. Resterna av Pythagoreion, en gammal befäst hamn med grekiska och romerska monument och en spektakulär akvedukttunnel, samt Heraion, templet för den samiska Hera, kan alla fortfarande ses.
I en liten dal på Peloponnesos ligger Asklepios helgedom. De viktigaste monumenten, särskilt Asklepios tempel, Tholos och teatern – som anses vara ett av de renaste mästerverken inom grekisk arkitektur – härstammar alla från 400-talet.
Denna enorma plats, med sina tempel och sjukhusbyggnader tillägnade helande gudar, ger värdefull insikt i de helande kulterna under grekisk och romersk tid.
Detta berömda tempel till läkekonstens och solens gud byggdes vid mitten av 500-talet f.Kr. på de ensliga höjderna i de arkadiska bergen. Templet, som har det äldsta korintiska kapitäl som hittills hittats, kombinerar den arkaiska stilen och den lugna doriska stilen med några djärva arkitektoniska inslag.
Den lilla ön Patmos i Dodekaneserna är känd för att vara den plats där teologen Johannes skrev både sitt evangelium och sin apokalyps. Ett kloster tillägnat lärjungen grundades där i slutet av 900-talet och har sedan dess varit en plats för pilgrimsfärder och grekisk-ortodoxa läror.